Kommer ni ihåg den snälla mamman som log åt mig efter mitt psykbryt på dansskolan? Hon har varit min räddande ängel på dansskolan. Ett par gånger. Jag skäms. Första lektionen kom jag ju försent. Duktigt. Andra lektionen kom jag i tid, satte mig på biblioteket ovanför dansskolan och jobbade lite under tiden. Helt plötsligt står den goa mamman där med Mira. Jag hade missat att dom slutade 17:45. Duktigt. Tredje lektionen skulle min man hämta henne, men precis som jag så har han fel adress. Duktigt Fjärde lektionen igår skulle jag vara en duktig mamma. Jag skulle visa den goa mamman att jag klarar det. Jag går ner från biblioteket i tid, redan 17:40. Jag sitter beredd och känner mig skitduktig. Barnen kommer utspringande och Mira kommer till mig. Den goa mamman kommer efter och ser till att Mira hittat mig. YES Jag klarade det! När vi var på väg ut så sa jag till den goa mamman att - Tack för att du såg till att Mira verkligen hittade mig - Ja men det var ingen fara. YES jag klarade det! Jag kände att jag fick tillbaka min titel som en godkänd mamma. Men då säger hon det som fick mig att dö en smula... - Mira det gick ju så bra att du och jag fixade med toaletten.... Nä.... jag klarade det inte alls. Fasiken också. [caption id="" align="aligncenter" width="456"] Gårdagens Mira får bli dagens Mira[/caption] Jeansjacka: Julkapp från tomten Dansdräkt: H&M Strumpbyxor: Ärvegods Stövlar: Nerlagda skobutiken i Veberöd Hår: Tingelingknut a´la Fnulan Såhär gör du håret: Ta det oborstade håret, försök reda ut med fingrarna det som går. Dra allt upp på huvudet och släng på ett gummiband. Done
