Jag skrattade åt alla löjliga "mormrar" och "farmrar" innan jag själv blev mormor. Herregud vad dom höll på med sina barnbarn, handlade till dom, gullade, daltade, visade foto, skröt och höll på som om det var det finaste i hela världen. Jisses så tramsigt, och dom sa till och med att det var livets efterrätt. Patetiskt. Nu är jag den där patetiska, tramsiga, skrytiga mormorn som försöker övertala all om att Elise till och med är godare och bättre än Crème brûlée. Det säger inte lite det, för det är min absoluta favorit. Jag har blivit som förtrollade av hennes magiska spö och hon har kastat en förbannelse över mig som gör att hon äger mig. Detta lilla väsen har mitt hjärta i ett hårt grepp och jag erkänner, jag kommer aldrig loss. Idag fick hjärtebarnet skor av mormor. Ja men dom var ju till halva priset och hon måste faktiskt matcha mormor.... Så det så. Punkt.
