God middag, har du kommit över chocken att jag dissat mello? Jag har knappt gjort det själv. Idag hämtar jag Elise på förskolan. Det höll på att gå riktigt galet sist, och nu vet jag inte ens om pedagogerna vill lämna ut henne till mig fler gånger. Jag kände nämligen inte igen mitt egna barnbarn.... Världens bästa mormor (MOI) kommer till förskolan. Jag sonderar terrängen och sållar snabbt bort de barn som inte instämmer in på mitt vackra, mest intelligenta och finaste barnbarn. Jag hittar henne inte. Har dom glömt henne i skogen eller har dom låst in henne i ett mörkt rum? Tankarna är många tills jag frågar en av "fröknarna" som sitter och läser en bok med två gullungar i sitt knä. - Alltså var är Elise? Hon är ju inte här? Då skrattar bokläsaren och pekar i sitt knä - Är det denna lilla sötnos du letar efter? Jamen, det var det ju, hur kunde jag missa henne? Det var faktiskt ganska lätt. Kläderna hon hade på sig var INTE Elise (Elise mammas) stil alls. Då skrattar jag högt och så kommer en stor groda ur munnen. - Vem farao lämnade henne i morse? Det var pappan som jag misstänkte och fröken skrattade. MEN, till Rasmus försvar så var kläderna lånekläder. Ser du, det blir en helt annan unge med fel kläder, man känner inte igen henne ju!
