Jag lovade mig själv att inte må dåligt när jag tillåter mig att äta precis vad jag vill. Jag bestämde att jag skulle njuta och tycka att det faktiskt var värt det och att det inte är hela världen så länge det är mitt eget val. I fredags kom sockerknarkaren fram, och det krävdes inte mycket för att jag skulle skrika efter min sockerdrog, den har en förmåga att snabbt ta över mitt liv... Jag skulle inte vara ViktVäktare i Stockholm, jag gjorde alltså ett aktivt val som jag verkligen skulle kunna leva med. Idag ångrar jag mig bittert, vågen visar 3 kg upp och det dåliga samvetet äter upp mig inombords. Jag funderar på om det verkligen var värt det och konstaterar att det är både och. Det som verkligen inte var bra var att jag började hetsäta när jag väl gjort mitt val, och jag kunde inte stoppa, nu mår jag inte så bra psykiskt, för jag tappade den kontroll som jag tagit över mitt sockerberoende och ätstörningen gjorde sig påmind igen. Att börja om igen är inte så lätt, att svänga om och bli ViktVäktare bara för att det är måndag gör att jag mår skit, tappar motivationen och hatar mig själv. Det påminner mig om att jag har lång väg kvar. Jag kommer att "misslyckas" många fler gånger innan jag har nått mitt mål. MEN, jag får inte glömma att jag kommer att lyckas fler gånger än att jag kommer att misslyckas. [caption id="attachment_30563" align="aligncenter" width="667"] Jag kände mig så fin i lördags, men idag ser jag bara en tjockis igen..[/caption]
