När jag vägde mig på ViktVäktarna sist hade det inte gått så ”bra” utan det var ”endast” -0,2 kg. Fasiken också, är det första man tänker Vad har jag nu gjort för fel? Varför går jag inte ner i vikt? Och så vidare. Man maler liksom det ”dåliga” resultatet. I samma veva så kommer tanken, Ja, men det var ju faktiskt ett minus och inte ett plus. Och i det hela har jag gått ner nästan FEM kilo, det lika mycket som två och ett halv paket mjöl. Och det väger en hel del när man tänker efter. Därefter kommer funderingarna på varför det inte blev mer denna gången. Är det mensen, ätit för lite, ätit för mycket, träning som saknats, har jag druckit för lite etc. Jag som skött mig exemplariskt varje dag och verkligen fyllt i min checklista. Ja du förstår…. Men, nu är det såhär, nu ska vi ändra det tankesättet om att man ”misslyckats”. Nu ska vi tänka på att vi har gjort det bästa vi kunnat. Kilona är inte allt. Jag gör ju faktiskt inte detta enbart för att gå ner i vikt, det är en megabonus och moroten i det hela. Jag gör detta för att få kontroll och äta rätt för att jag ska må bra. Så vad är då -1,5 eller -0,2 i det hela? Det är skitsamma, för jag har verkligen förändrat mitt sätt att äta och tycker att det känns väldigt bra och utan att jag måste ”offra” mig på något sätt. Tänk vilken vinst det är! Det kan faktiskt inte räknas i kilo… Kärlek [caption id="attachment_29024" align="aligncenter" width="568"] Ner är i alla fall inte upp hur lite ner det än är =)[/caption]
