Jodå, tränaren Camilla kom och hämtade mig prick 19:15 och jag var redo, så gott jag kunde i alla fall. Hon skrek av lycka att hon lyckats få med mig. Jag mumlade lite svärord. När jag kom till träningslokalen stod mina träningskompisar där och log stort, och vi kramades euforiska av återseendet. Det kändes nästan som att glida in på röda mattan =). Jaja, jag tar i men det låter bättre så. Ja hur var det nu då? Att träna med - 12 kg mindre (alltså sex mjölpaket). Jag trodde inte att det skulle göra skillnad på träningen, men det var faktiskt STOR skillnad - Jag kunde nå benen bättre för magen var inte lika mycket i vägen - Jag slapp torka bort svett från pannan konstant - Jag nådde magen bättre för jag hade en dubbelhaka mindre - Jag behövde inte fuska till mig "drickapauserna" för att kunna andas mellan varven UNDERBAR känsla att det kändes annorlunda! Om vi nu ska vara allvarliga så var det faktiskt en stor skillnad att träna! Punkterna ovan stämmer på pricken och det gjorde att det gick ett lyckorus inom mig. Det var första gången sedan jag började på ViktVäktarna som jag på riktigt kunde känna det positiva med viktnedgången, tidigare har jag inte riktigt vågat känna efter. Jag tror inte att jag är rädd för att träna mer, nästa vecka är det JAG som hämtar Camilla! [caption id="" align="alignnone" width="500"] Detta är för tre år sedan, då sprang jag ett lopp på 6 kilometer, det ska jag kanske försöka mig på igen. Ha det som mål igen?[/caption]
