Nu får du faktiskt tycka synd om mig. Tant Fnulan ramlade ordentligt i trappan igår och jädrarns vad jag slog mig. Mitt smalben hamnade under tjocklåret sen skumpade jag ner alla trappsteg på sidan som är helt förstörd. Jag bröt till och med av en nagel. Nä på riktigt, gud vad jag slog mig och två tår har jag ingen känsel i. Jag hade i alla fall dött lyckligt var det jag tänkte när jag brakade ner. Innan dess hann jag nämligen sitta i soffan med en fantastisk utsikt. Jag blev alldeles varm inombords när jag satt där och såg alla mina älskade framför mig. Jag fylldes med så mycket kärlek och lycka. Och det var första gången jag verkligen kände att jag faktiskt vet meningen med livet <3 Tyvärr inte de bästa bilderna men inom mig så är det de finaste. Vi är ganska knäppa, roliga och högljudda, men vi är vår familj.
