Att gråta sig till sömn! I början av året 2005 var de värsta månaderna i mitt liv. Månaderna innan hade det blivit en del sömnlösa nätter, men det var nu jag mådde som sämst, jag var trött på att alltid gråta mig till sömns, vrida och vända, både på mig själv och kudden blöt av tårar, jag var trött att leva i tysthet, i lögn för andra men mest av allt för mig själv, så många tårar, hur kan det finnas så många tårar? Studenten infann sig och jag tog steget och åkte och hälsade på mannen som jag förälskade mig i via internet. Han som jag pratat med dagligen via samtal, sms, msn och via Qx. Ännu en lögn för mina nära och kära om vad jag skulle göra i Malmö. En vecka i Malmö hos Ronny fick mig att må bra, jag var hemma och det är här jag ska bo. På tåget tillbaka till Östersund släppte jag bomben för min stora syster, hon var den första som fick veta om hemligheten jag så länge burit på – Det var många tårar på tåget, tur jag satt så gott som helt ensam för jag grät av lycka, det var en sten som släppt, äntligen vågade jag vara mig själv. Övriga i familjen fick beskedet när jag var framme i Östersund. Jag är i dag oerhört tacksam för den långa tågresan från Malmö till Östersund, för tankarna var många, hur kommer familj och vänner reagera? Det som var svårast att berätta var till de personer som uttryckt en stor rädsla och som klart och tydligt uttryckt hatiska ord om Bögar. Det fick bära eller brista, jag var trött på att leva i en lögn, att ljuga för andra men mest att jag ljög för mig själv. Ett par dagar gick innan jag släppte nästa bomb för familj och vänner. Jag hade bokat en enkelbiljett ifrån Östersund, staden jag aldrig trivts i och jag skulle börja om mitt liv, ett liv där ingen känner mig och med kärleken – I mitt hem Malmö. Någon vecka hann bara gå för mig i mitt nya liv i Malmö , i staden där jag från första besöket kände att här är mitt hem, det är här jag skulle ha blivit född. Jag fick mail av en vän som berättade att jag var det stora samtalsämnet i Jämtland, det pratades så mycket om mig " Har ni hört? Tommy har flyttat till Malmö och gift sig med en rik äldre man? Och det slutade inte där, jag fick mail, sms och även konstiga samtal om nätterna där folk skrev och talade om för mig att kom bögjävlen upp till Jämtland och hälsade på igen så skulle jag få så mycket stryk att jag ångrar att jag kom ut som homosexuell! Jag grät, grät och grät, för hur fan kan folk vara så förbannat genomrutten? Det var nu i slutet på sommaren 2005 jag började mitt nya liv, mitt liv som öppet homosexuell och med önskan och tro att de värsta hindren var över och att jag ska inte behöva skämmas för att jag älskar en person, en man, någon med samma kön som jag. Men på vägen har det varit mycket skratt, många tårar och saker har hänt som jag aldrig trodde skulle ske, något jag aldrig trodde att jag skulle bli utsatt för. Ung och nyligen vågat ta steget och vilja leva ett liv som alla andra, men som homosexuell. Att synen på homosexualitet kan vara så fruktansvärd än i dag är något jag har svårt för, men samtidigt lär man sig hantera situationer, att undvika situationer som kan bli obehagliga och för att skydda sig själv. Jag startade en blogg 2007 och var fortfarande en rätt osäker kille, för jag hade aldrig fått glåpord, undantag från några från Jämtland när jag flyttat, blivit nedtryckt för min sexuella preferens, men nu kom det, både privat och i bloggen. Jag försvarade mig med samma medel som jag fick, vart defensiv och svarade tillbaka, just av rädsla och av ilska. I dag har jag fått mer skinn på näsan, lärt mig hantera de orden och skaka av mig. Många tror att det är väll inget problem att komma ut som homosexuell, för vad är det för skillnad att vara homosexuell och heterosexuell? I mina ögon inga alls, mer än jag och tjejerna jagar samma köttbit, men det har inte alltid varit en dans på rosor. I början av min tid i Malmö blev jag utsatt för sexuella trakasserier på ett jobb av en av mina manliga kollegor, sms och en bild på en hårig röv, för det var ju det vi bögar gillade och för att jag skulle ha något att titta på och inte glömma bort han i fall vi inte träffades igen..… Trodde han ja! Det tog hårt, men jag tog hjälp av en fantastisk kvinna, kollega och vän! Hon stöttade mig och fick mig att bara släppa det och gå vidare och brister ut – Han kunde väl ha rakat röven lite innan va?! Allt för att få mig att skratta. 7 Juli 2012 hände det jag aldrig någonsin trodde skulle hända mig. Jag och sambon var på den vanliga kvällspromenaden med hundarna i Trelleborg, där vi har husvagnen Vi hör musik bakom oss, 2 killar kommer på cykel. Vi vänder oss om och tittar och sen bara går vidare. Jag hoppar på kryckor och var sjukskriven vid tillfället då jag hade mindre förslitning i foten och sambon hade hundarna. Vi svänger av och sambon går framför mig. Jag hör hur ena killen hoppar av cykeln och kommer springandes mot mig, det enda jag tänker på är att Ronny ska ta upp hundarna och skydd sig. Killen ropar på engelska, ”Gay , Gay, go faster ” och sen sparkar han mig i ryggen. Jag hinner precis sätta ner kryckorna när han sparkar och får sedan fatt i ena kryckan med båda händerna och vevar. Killen är redan uppe vid cykeln hos den andra killen och ger sig iväg. Chockerad, öm i ryggen och funderar på vad som egentligen hände och vad som kunde hänt. Platsen ger mig fortfarande i dag obehag och jag undviker att gå där och tankarna kommer än i dag ,vad hade hänt om vi gick hand i hand? 2013 och än i dag är fördomarna helt galna, senast nu i sommar har jag fått höra att personer inte tycker bra om mig , just för att jag är homosexuell, för det är en sjukdom och dom homosexuella ska utrotas. Fördommar som om att i alla homosexuella killars förhållanden är det en man och en kvinna, för frågorna kan än i dag komma om vem av mig och Ronny är det som bär kjolen och är kvinnan i förhållandet ? Att komma ut som homosexuell har inte alltid varit positivt och här slutar det inte, ännu mer hinder kommer jag stöta på. Men jag är glad, jag är stolt och jag är mig själv, erfarenheter rikare, upplevelser och en massa kärlek. Och jag bloggar, jag bloggar om mig och mitt liv som öppet homosexuell. En plats där jag ventilerar, visar fotografier och kommer med tankar och erfarenheter då och då om homosexualitet. En blogg i mina ögon med mycket kärlek och en stor portion humor och att röra om lite i grytan mot alla homofober. En stor önskan att kunna vara till hjälp för andra unga killar och tjejer som lever som jag engång i tiden levde, i lögn för sig själv och för andra. Kom in, dela, sprid och skratta! Skratta med mig, skratta åt mig. En sida likt en fotbollsmatch med svettiga karlar – Homoerotiskt utan att komma tillskott! För mig får du vara en blomma, du får vara en ko . För mig är du speciell. Och slutligen, tack Fnulan för att du är du, för att du tror på mig och för att jag får äran att skriva krönika hos dig, att vara en inspiratör i dina ögon, Det värmer! En dag ses vi och då ska du få en stor varm kram – och lite gumpkläm! Var rädd om varandra, oavsett kön, färg eller sexuell läggning – Ni alla är fantastiska. Stor kram Totten http://tommytott.se Bloggen finns på facebook - Tommytott
