Usch, ska jag verkligen göra detta inlägget? Lägga ut bild på mig själv när jag vägde som mest innan jag började med ViktVäktarna. Jag såg konstigt nog inte det själv och skräms och skäms av fotona från förra året. Hur kunde jag missa min övervikt? Hur kommer det sig att jag inte såg det i spegeln? När jag ser korten så är det liksom inte jag, jag förstår inte, samtidigt blir jag så ledsen och nedstämd över att jag inte haft insikt och varit rädd om mig själv och min kropp. Det spelar ingen som helst roll att du säger Men jag tycker att du är fin, dom orden betyder inget om jag inte själv känner så, det känns bara som att du ljuger för att göra mig glad. Idag väger jag 12 kg mindre och det börjar kännas, och känslan är fantastiskt. Min kollega säger till mig att "Du, Malin, den där tröjan kan du INTE ha mer, den är för stor". Fortfarande när jag ser kort på mig idag själv ser jag bara en överviktig Malin, jag ser bara en tjockis och jag skäms så otroligt mycket. Nog för att jag är viktig men jag behöver inte vara överviktig också. Detta med att ändra livsstil tar tid, det måste få ta tid. För att jag mentalt ska hinna med så måste viktnedgången gå sakta så att jag är med på både det mentala och fysiska planet. Mår inte det ena bra, mår inte heller det andra bra. Det är inte bara kilon man förlorar, det är så mycket annat, många hjärnspöken ska ut ur knoppen.Nu har det varit tungt några veckor men så är det, allting är inte en dans på rosor, men det är bara att ta några nya steg... Tack för att du finns och lyssnar! <3 [caption id="attachment_31311" align="aligncenter" width="904"] Nu ser till och med jag, Jo det har hänt något =)[/caption]
