Detta är första gången i mitt liv jag har fruktansvärd ångest för att åka på semester. På söndag är tanken att vi alla flyger till Gran Canaria för att fira min 50 års dag. Jag kan inte glädjas riktigt. Det känns så fel. Men det känns även fel att inte åka då vi kastar flera tiotusentals kronor i sjön. Vi har nämligen även bjudit med de stora barnen och respektive. Jag har inte tagit fram resväskorna ännu, jag har inte ens börjat på en packlista och det är inte likt mig. Jag tror att jag väntar på att UD ska komma med resstopp. Jag håller koll hela tiden. Jag har intalat mig att vi ska göra vad vi kan för att göra resan bra och så säker som möjligt. - Munskydd på hela tiden - Testar oss omedelbart när vi kommer hem (man kan göra det redan på Kastrup) - Håller mils avstånd med alla och umgås bara med oss i familjen - Har handskar på i restaurangen - Använda handsprit som om det var vatten. Kanske till och med dricker det om det kniper. Nä fy, detta är faktiskt inte roligt. Jag vänder och vrider på det hela. Vad hade du gjort??? Det är ganska lätt att säga, STANNA HEMMA, men hade du själv gjort det? Detta är sist vi var i Spanien, augusti 2o19. Inte hade man en aning om att det skulle vara som det är idag. Sjukt.
