Imorgon är det torsdag. Sopptorsdag, eller Jesus-soppa som Elise säger. Det är en av de viktigaste luncherna för mig, det är när min lilla tös är ledig från förskolan och jag kan ta med mig henne på lunchdejt. Hon blir så glad när jag frågar. Ibland blir det Änglamarks pannkakor som vi micrar varma, ibland blir det att vi delar min matlåda och som förra veckan blev det Jesus-soppa. Det är när vi äter sopplunchen på kyrkan i byn. Jag äter ärtsoppan och Elise äter pannkakorna =) Oftast är min vän (och Elise bästis) Kenth också med och det älskar tösen. Jag älskar våra stunder, mina och Elise. Korta som långa. Hon och jag. Min minsta men stora kärlek. Hennes hand i min och det leendet som gör att mitt hjärta bultar som aldrig förr. Det är så mycket kärlek. Nu ska jag svara på alla kommentarer jag fått, gud så duktig du är som skriver en hälsning eller klickar på det lilla hjärtat att ni gillar inlägget. Det värmer så mycket med alla avtryck!! Då vet jag att du finns där. Ibland dröjer mina svar, men dom kommer. Alltid bråttom till pannkakorna! Men på vägen hemåt ska vi läsa på alla gravstenar och prata om vad som kan ha hänt de som ligger där och sover. Alla pinnar längs vägen ska också plockas med hem. Dom ska mamma Cornelia få och Elise säger att hon blir såååååååå glad för varenda en (eller inte....) Alla på sopplunchen blir så glada när det kommer små på besök <3
