De sista dagarna i Turkiet var ganska långa och varma. En kväll åt vi middag på Tavernan och Joakim håll oss sällskap. Det är så härligt att höra honom berätta om sitt liv som svensk i Turkiet. Hans fru Olga var tyvärr tvungen att jobba. Joakim har bott halva sitt liv utomlands och det är fascinerande när han berättar hur man som svensk uppfattas i Turkiet. Och hur känslan när han kommer "hem" till Sverige är. Och hur lätt det är att tappa de mest självklara orden i vårt språk. Jag får känslan av att Joakim tagit det bästa från Turkiet, fruns hemland Ukraina och Sverige och skapat sitt "hemma". Av oss fick han falukorv, leverpastej, kaviar, prästost och brieost när vi kom ner. Hans ukrainska fru tackade för den goda salamin hahaha (falukorven). VAD SKULLE DU SAKNA FRÅN SVERIGE OM DU FLYTTADE? Jag vet vad jag hade saknat, lösgodis.... Har du all inklusive på Pascha Bay får du äta på Tavernan en gång i veckan. Det är otroligt skönt att sitta ner och bli serverad sin mat. En av våra favoriter, Mustafa, tog väl hand om oss. Här snackar vi tapas...... Det är kul att få testa turkiska delikatesser man kanske inte själv tagit. Detta är vår vän Joakim. Efter 8 år med honom på Pascha så är han en viktig del av stället. Det hade helt ärligt inte varit detsamma utan honom där. Joakim är otroligt mån om att vi skandinaver får uppleva det bästa av Turkiet men på skandinaviskt vis. Så svårt att förklara. Tavernan ligger med utsikt över stranden och solnedgången. Mannen åt fisk och jag oxfilé. Mira fick världsgoda kycklingspett. Dom ska jag ta nästa gång. Efterrätten glömde jag att fota. Eller jag menar att den slank ner innan kameran ens var påtänkt... Glada, mätta och tacksamma för att Joakim tog sig tid att umgås med oss gick vi mot rummet (eller stugan som Mira kallar det). Efter 23 är det tyst och lugnt på Pascha men då kan man alltid ta bussen till Alanya eller Konakli.
