Du som känner mig vet att jag alltid bölar för allt, det minsta lilla typ. Alltså verkligen ALLT. Du som inte känner mig tror nog att jag för det mesta är glad, men tårarna är faktiskt oftast glädjetårar och stolta tårar. Men det är väl lite overkill att böla över är för att jag ser någon vara fin mot sitt barn på Ica, eller för att jag ser någon tar en gammal skruttig raring i handen för att komma tryggt över gatan. Jag skäms inte ett dugg för att jag har lätt till tårarna. Jag är faktiskt stolt över att ha mycket känslor. Hellre det än inga alls. För min del är det ingen negativ egenskap (jag måste skriva så eftersom mina döttrar är precis likadana ;)). Jag vet dock inte hur ofta jag hör "du bölar alltid". Men du, jag hör hellre det än "du är så känslokall". Hur är du? Den som bölar över söta kaniner eller för att du hör någon du älskar på telefon eller någon som sjunger fint? Eller kan du bara stänga av tårkanalerna på beställning? Mina kanaler är fullt öppet alltid. Så ja, här har du mig, mästaren på tårar: glada, sorgsna och stolta sådana =) Här är ett tillfälle då jag fick en tår i ögat. När jag och älskade svärföräldrarna var på utflykt och de så kärleksfullt promenerade på stranden. Det är de små vackra sakerna som känns i hjärtat♥️
