Igår frågade mannen om vi skulle ut och gå. Jag förhalade tiden hur länge som helst. Jag skyllde på uppladdning av film till Youtube, fis på tvären, lathet, jobb och massa annat. Det gick inte. Helt plötsligt gick vi där. Mannen frågade flera gånger om det inte var ganska härligt ändå. Jag vägrade erkänna att det var alldeles alldeles underbart. Jag stannade och tog foton och när mannen då skrattade och sa att; - Där ser du, erkänn, visst är det härligt, så kom mitt svar ganska fort, - Nej jag hatar det..... Så höll jag på i fem kilometer..... Vackert.. så synd att jag inte hade med mig min riktiga kamera. När jag sa det till mannen jublade han och menade att den kan jag ju ta med mig nästa gång. NÄSTA GÅNG? Vad sa han till mig för fem minuter sen tror du? - Vi ska ut och gå. Be ready.....
