God kväll i julstugan. Här pumpar det ut julmusik från högtalarna för att Mira tvingar mig att spela det. Jag vill ha den där lugna och fina tonen som Magnus sjunger i kyrkan och inte nåt om en julskinka som rymt eller att mamman kysste skäggtomten. På tal om julstämning så hade mannen och jag en diskussion i morse. I dagens julkalender fick Mira att vi skulle baka pepparkakor. JIPPIE skrek hon men jag och mannen såg lidande på varandra. Han ville inte alls baka pepparkakor. - Herregud, det går ju att köpa färdiga pepparkakor! Och jag vet att han tycker att pepparkaksdegen är till för att ätas som den är och varför göra det så jobbigt? MEN jag gör det. Bara för att. Kanske för att det är ett julmåste? Det är något barn vill och förväntar sig att göra. Och egentligen håller jag med mannen för det är fasiken inte värt mödan... Knappt ens för tindrande barnaögon. En sak vet jag dock med säkerhet, mannen HADE bakat pepparkakor med sin Mira ändå, men idag slapp han <3 Mira och kompisen Tindra satte igång efter skolan med bakandet. Snacka om teknik för knådningen 🙈. Min mormor var verkligen världsbäst på att baka pepparkakor. Dom var tunna som chips. MUMS Och efter tio minuter började det spåra ut... Dom började leka Lejonkungen med mjölet i varandras ansikten Jisses,... men kul hade dom. Och hur brukar pepparkaksbak sluta då? Jo, massa pepparkaksdeg över och inga barn på plats.... Hokus Pokus så försvann julfriden ett uns. Ikväll är jag mosad i huvudet efter halv dags föreläsning om hälsa och stress. Snacka om att bli stressad av att veta att man är stressad (som om jag inte visste det redan liksom). Jag lovar att berätta mer om vad Anders Hansen och de andra sa för klokt.
