Meekatt är inte snäll, hon är så elak, riktigt elak. Hon får mig att göra saker som jag är livrädd för. Ja okej, ibland ska man bemöta sina rädslor men detta var fan inte snällt alls. Jag vet inte ens om jag någonsin kommer att förlåta henne. Vi kör mot Ullared, lyckliga, glada och sjungande på "kombaja my loooord". Vi tittar leende på varandra fulla med förväntningar inför vår helg tillsammans. Rätt som det är skriker hon - STAAAAANNAAAA, utanför Comic land.. - Men det är ju hos han, han galningen, han du vet? - JAAAA STAAAANNAAAA Jag blev alldeles kallsvettig och började gråta av rädsla, men jag gjorde det, jag stannade och skakade i hela kroppen. Meekatt skrattade skrockande och sprang till dörren och ringde på, jag skrek och låste in mig i bilen. Han var inte där och då for hon över till hans hus andra sidan vägen. Jag gömde mig på golvet i bilen och ringde 112 i förebyggande syfte. Hon kom tillbaka och sa hånfullt: - Fnulan nu kommer han och tar dig! Han äter upp dig! Nä nu ljög jag, han hade skällt ut henne efter noter och bett henne dra åt skogen. Så nu är hon också rädd.... Men det är sant, han skrämmer mig så in i.. därför jag slutade titta på Ullareds programmet, jag kunde inte sova efteråt. Akta er han är skitfarlig! På riktigt! Men Meekatt ska vara JÄVLIGT tacksam, för jag tog kort till henne men grät och skrek under tiden!
