Erika, Igår ville jag resa mig upp och berätta för dig hur mycket du faktiskt betyder för mig, jag tror inte att du förstår det. Jag fegade. Som du vet skriver jag hellre, och på många sätt är det tack vare dig mitt skrivande är som det är idag. Du har alltid funnits där i mitt liv på något sätt. Du var alltid den där starka tjejen som jag såg upp till. Fast du var med dom där tuffa fotbollsgrabbarna, innegänget liksom. Jag tittade på och började smygröka istället. Vi har tävlat i gymnastik ihop och du har rastat skiten ur mig på både Body Balance och Step Up. Tyvärr kunde du mitt namn alldeles för väl och när du skrek på en i träningslokalen så hördes det. Högt. Det är dig Fredrik ska svära på varenda gång jag ber världen stanna upp för att jag måste ta det perfekta kortet till bloggen, och det är mig din man ska tacka för att dina ögonbryn ser okej ut emellanåt ;). Tänk att vår vänskap började i och med vårt bloggande. Och tänk att våra mäns vänskap började för att du tvingade Jörgen att hjälpa två helt vilt främmande människor han aldrig träffat att bygga ett trädäck. Men det är lite typiskt er två, Erika visar vägen och Jörgen följer med. Nöjd bara han får vara med dig. Och det förstår jag, för att du är en fantastisk människa och jag är glad att du finns i mitt liv. Och den där förebilden du var för mig som lilla Malin, den är du än idag. Ditt hjärta är så fyllt av kärlek. Och att vi fick dela denna dag med dig var en ära. Att få vara en del av din historia och familj är en fantastisk känsla för du är en betydelsefull person för mig. Mer än du tror. All kärlek Här min en del av mina bilder från gårdagen, ord behövs inte... Festbilderna kommer i morgon. Du får gärna låna mina bilder men då vill jag att du skriver att det är mina kort tack <3
