Idag gjorde jag det bara. Det var så sjukt jobbigt och det tog emot men det gick. Jag gick. Jag satt och pratade med min vän Carita på messenger och skrev att det antingen blev att ta på sig skorna eller lägga sig på soffan. Jag kan lova dig att hon trodde att jag skulle göra det sistnämnda för det trodde jag faktiskt själv. Hon blev med säkerhet lika chockad som jag när jag fick på mig skorna och kom ut. Jag blev så till mig så jag skickade till och med bildbevis. När jag gick där så kände jag den, känslan av nyförälskelse i sin närmiljö. Så vackert det är just nu och vad underbart det är med doften av nyklippt gräs och grillarna som är igång. Visst blir man lite nykär. Cornelia brukar fråga mig om vi inte ska ut och gå men jag är en "ensam-gångare". Jag vill gärna gå i min egen lilla värld och uppleva saker som jag inte gör om jag går och tjattrar med andra. Jag vill se, stanna upp och bara vara. Ego-promenerare, kan jag kalla mig för det?
