Ja nu är vi på väg hemåt från familjen i Norrköping. Det är så sorgligt att det är så långt mellan oss. 50 mil är ganska mäktigt i bil. Dagens barn har det dock lättare än vad vi på stenåldern hade. Idag finns paddor, plattor, smarta telefoner, motorvägar och Mc:Donalds. Annat var det innan, då tog en resa till Stockholm 100 år och mackorna var torra som fnöske. Oboyen som var gjord på kakao var fesljummen. Men vi var lyckliga ändå. Vi räknade bilar, pysslade och slogs. Det har varit otroligt härligt i helgen att vi åkte samlad trupp alla fem. Det var längesedan vi hade tid tillsammans såhär. MEN, lite sorgligt med. Det är sista åkturen (om vi har tur) med denna bil som tjänat oss i 6 år. För vet ni, Toyota ringde och meddelade att vår bil har kommit och står i deras bilhall i Ystad. Verkstan ska bara byta däcken och fixa så att allt är tipp topp. JIHAAAAAAAAAAA vad lycklig jag är. Snart får ni också se vem som fick bestämma färgen. Fick jag en snygg vit eller fick mannen tråkig bajsbrun? PUSS
