<p style="text-align: center">Igår var vi på <strong>AVSLUTNINGSSAMTAL</strong> på förskolan. Men asså... nej, asså jag vägrar acceptera det. Men Mira är färdig, redo och taggad. Jag får smälta det ett tag till tror jag allt.</p> <div style="text-align: center"> <dl> <dt><a href="https://sos-de-fra-1.exo.io/tailsweep/003/2015/05/wpid-20150518_084319-1.jpg"> </a></dt> </dl> </div> <p style="text-align: center"> Så underbart det var att lyssna på Mira igår. Marie fröken frågar vad hon är bra på och då kan ungen rabbla upp massor, dansa, sjunga vara en bra kompis, pyssla och prata engelska. Marie hade skrivit upp precis samma saker.<br /> Men vännen, tänk, när vi sen blir vuxna så är det skrytigt att säga vad man är bra på. VARFÖR? När tar det stopp för att det är okej att säga att man är duktig?</p> <p style="text-align: center"><span style="text-decoration: underline"><strong>Så, nu undrar jag: VAD ÄR DU BRA PÅ?</strong></span></p> <p style="text-align: center"><strong></strong>Jag är bra på att vara mamma, fru, tänka på att andra ska må bra, engagera andra och skriva =)</p> <p style="text-align: center">Idag åker vi till Danmark... hummm börjar bra när man dra upp persiennerna och det bokstavligt talat ÖSER ner. Sen tar jag en titt på mig själv i spegeln och ser världens munsår och samtidigt kommer Mira och hostar så där lite kruppigt (men frisk för övrigt, det kan bero på fukten av regnet). Japp, det är bara att bita ihop och göra det bästa av det eller hur?</p> <p style="text-align: center"> <p style="text-align: center">
