Herregud, alltså jag måste verkligen be min son om ursäkt. Jag skäller väldigt ofta på honom för att han sover bort all ledig tid. Jag är fasiken inte ett dugg bättre... Igår kom jag hem från jobbet och däckade på soffan som en full sten. Sen minsann och da somnade jag halv nio för att vakna nu på morgonen halv nio. Herregud, det går utför. Jag är ju värre än sonen! När han kommer hem ska jag be honom om ursäkt för alla gånger jag har skällt på honom. En rolig sak med detta är ändå att jag fortfarande har tonåringen inom mig. Tjohooo för det, kärringen kan fortfarande =) Nu ska jag sätta fart och städa ut ett j*vla förråd som glott pillimariskt på mig ett tag. Jag ska bara försöka hålla mig vaken under tiden. Jag är dock lite sugen på att hämta denna sköningen på förskolan och bara mysa istället..
