Vidskeplig som jag är så kommer jag att ha tur hela dagen. Heeeela dagen! Det blev ingen mammografi, varför behöver vi inte prata om, det är bara så. Punkt slut, inga frågor på det. Jag ska in och ha ett möte i Lund sen blir det lunchdate med mannen. Mys. Alltså jag har skrattat åt gårdagen. Jag ser hela scenariot framför mig, jag bär en skrikande Mira samtidigt som jag springer i mina crocs. Jag har skräck i blicken och svetten rinner som om jag har duschat en timme. Jag är arg, ledsen, försenad och så operfekt man kan vara. När jag kommer inrusande med dunder och brak till danslokalen så händer det. Alla perfekta mammor, pappor och småsyskon vrider sina ansikten mot mig och ger mig onda blickar. Samtidigt ser dom med medlidande på Mira. Mira är inget offer, hon är en terrorist! Läraren försöker vara trevlig men jag hör hennes tankar "Jaha, så det där är en sån mamma, suck". I en paus i musiken, tar jag ton, jag måste verkligen. Jag nästan reser mig upp och skriker ut - Förlåååååt vi kom sent men vi var på en annan adress, fel adress stod på hemsidan. Det blir dödligt tyst. Jag ser hur alla tänker "Jaha så hon är en sån mamma". Alla ler lite falskt och tittar med sorgsna ögon på Mira. Men nej, hon är inget offer, hon är en terrorist! Men där var en mamma, hon log stort när jag kom in, och hon förstod mig, henne tycker jag om. Nästa gång ska jag nog krama om henne! [caption id="" align="aligncenter" width="670"] Igår fick männen och sonen stå för maten... annars hade dom inte fått någon...[/caption]
