Ja så sa den älskade Mannen till mig ikväll! Och om jag ska vara ärlig så undrar jag också vad det är för fel på mig! Jag vet inte vad som hänt och jag kan inte hejda det! Nej jag har inte tränat, blivit trådsmal, fått tudor som en 20 åring, sytt eller tyckt om att titta på sport. Jag har inte heller lyckats bli klar med alla skoluppgifter. Nej, felet med mig är värre än så! Sedan svärfar var här, det är nästan tre veckor sedan (ja visst går det fort!) har jag städat maniskt innan jag ska gå och lägga mig! Det är kliniskt undanplockat varje morgon när jag vaknar, förutom resterna av familjemedlemmarnas frukostintag. Inte en pinal ligger fel, och jag trivs, mår bra och känner mig så himla perfekt! Fan vad gött! Japp, ring på dörren, jag dör inte av städ-hjärtinfarkt! Nu vet jag vad min mamma och pappa tänker; Måtte det hålla i sig! Det gör det kanske om jag inte blir frisk... Godnatt darlings! Mira hälsar och tackar för all omtanke!!!!
