Här kommer jag in i bloggen likt en sliten och trött sengångare. Kan du se det framför dig? Jag ler inte ens när jag ser att vårt Magnoliaträd håller på att släppa ut sina färgstarka blomblad. Ja, snälla, fråga varför? Jag vill gärna att någon tycker förbaskat synd om mig. Så blir det om man är glömsk och har för mycket i huvudet utom det man ska.... Jag har nämligen inte sovit, mitt i natten kom jag på att Mira skulle på utflykt idag. Japp, upp och hoppa och göra plättar, så det så. Har man lovat så har man så det så. Jag är världssämst på att komma ihåg saker, idrottskläder, picknick, föräldramöte, kontaktbok och annat livsviktigt. Det går inte! Och jag kan lova dig att alla lappar försvinner i strumphimlen!
