Jag fattar absolut ingenting. Mina barn är så otacksamma och inte ett dugg intresserade av viktig historia och stora händelse i världshistorien. Vad är det för fel på dom??? Kolla här liksom... Här är mina brev från en del av alla mina säkert 50 brevkompisar. Detta är Susana från Colombia som flyttade till USA. Alla brev jag fått är sparade. Vi började när jag var 13 år och har kontakt än idag. Och detta då... min fantastiska mattebok, denna från andra klass. Då ska du veta att jag sparat alla upp till sexan.... Ser du...... Kan du förstå varför mina barn svarade artigt, "tack men nej tack" när jag frågade om dom ville dela på älskade mammans viktigheter? Dom ville inte ens ha alla kalaskort och kalasinbjudningar jag hade sparat, eller lapparna från bänkkompisen i skolan. Jäkla skitungar.... Detta kan ju faktiskt vara värt många kronor i framtiden, vem vet? Nu ligger allt som ett minne blott på ett sopberg någonstans i Skåne och snart bränns allt upp och alla minnen utav en svunnen tid är borta på en sekund, snyft.
