Jag skäms så mycket så jag har inte klarat av att skriva om det ens. Så pinsamt är det. När Tessan och jag var i Turkiet var vi skitduktiga. Vi hade mat med oss ner. Vi packade kylbagen full med korv, kött och annat bra som inte finns där nere eftersom det är ett muslimskt land. Vi lagade god mat varje dag. Så i den där stormen vi hamnade i tog tag i oss och regnet piskade oss i ansiktena så ville vi bara få en paus och komma in. Då kom jag på att vi kunde gå in i affären för att köpa grillkrydda. Det fanns ett stort problem. Det fanns ingen grillkrydda. Jag bad killen i affären om hjälp. - Spieces? - What? - Yes, like grillspice? - Öööö what? - Yeah, you know like grill, barbaque. JA Barbaque spice - Ööööööö waht?? Jag blev förtvivlad och killen också som knappt kunde engelska och min är INTE den bästa. Han tog fram curry... - Noooo spice, to grill meat! - Ööööö hummm what? Vid detta laget suckar både han och jag - Okej, we want to have spice to do barbaque, like grill, you know meat. Han svarar inte ens och skakar på huvudet och rycker på axlarna. Då gör jag det.... det jag ABSOLUT inte skulle ha gjort...... Jag visar med armarna hur man gör när man grillar... och gör det.... GRYMTAR som en gris... Han dog, jag dog av skam, sen drog vi ut i stormen och grillade med curry.... Hur var det nu, ta seden dit man kommer eller? Men man ska kanske inte grymta som en gris i en muslims ansikte. Fan vad pinsamt. Åh vad jag längtar tillbaka till Belek-värmen och curryn....
