Jag ska aldrig mer vara kaxig. Jag knäpper mina händer, lovar och gör det heliga tecknet upp mot himlen. I söndags gick jag ut stenhårt på min Instagram story och skröt som bara den att jag minsann hade lyckats få ihop den där mojängen på vattenslangen själv utan mannens hjälp. Det är en sådan sak som jag aldrig velat lära mig eftersom det är så mycket skönare när någon annan gör det. Jag hade i alla fall bestämt mig för att få igång högtryckstvätten på egen hand. Jag meckade och fixade så att slangar kom in slangar och ditten parades ihop med datten. Inga knutor någonstans som skulle stoppa vattnet. Jag gav mig själv en high five och log lite småaktigt. Sen satte jag igång schabraket. Nä men se där, skiten fungerade inte, det var liksom inget tryck. Så jag kollade slangarna, kranen och allt det där. Jag hittade inget fel. Efter en halvtimme ringde jag svärsonen och bad honom komma med vår andra som dom lånat för den jag hade funkade inte som den skulle. Jäkla skit sa jag nog till och med. Rasmus kom med en gång och jag visade malligt upp allt jag hade gjort rätt och ville ha en bekräftelse på att jag inte var dum i huvudet. Jag sade högt vad han tänkte (trodde jag) och nickade övertygande att allt jag gjort var rätt. Sen tittade Rasmus på mig och sa; - Men Malin, du behöver nog ström.... Jaha, skrytpelle och viktigpetter.... Tsss.... hur viktig tror han att han är egentligen. Tsss.... Sen var det bara att sätta igång med det hårda arbetet. Fy för in i bänken som jag slet. Hela söndagen höll jag på med det där. Och jag såg ut därefter... Ja håren på benen ryker snart när jag ska till Emilia och vaxa mig igen. Det är smutsen och de fruktansvärda Ecco sandalerna du ska se på. Och om du vet hur vår baksida ser ut förstår du att jag har en hel del trädäck att ta hand om, men nu får mannen hjälpa mig.
