Jag var lite… busig när jag var ung. Jag hängde helt enkelt inte alltid med de mest välartade ungdomarna om vi säger så. Det var de där tuffa grabbarna. Du vet, killarna som hängde på stan, såg farliga ut och lyckades få alla andra att gå en liten omväg när de kom. Och jag? Jag tyckte tydligen att det var en bra idé att hänga med dem.En kväll hade vi varit på Privé, som på den tiden var ungefär det coolaste Malmö kunde erbjuda. Jag skulle få skjuts hem av en av de här grabbarna. Han körde. Jag satt där och kände mig förmodligen ganska cool för bilen var av den vassa typen.Tills polisen plötsligt stoppade oss. Och det var då jag upptäckte något väldigt intressant. Den där stentuffa killen som fem minuter tidigare hade utstrålat jag är livsfarlig och ingen sätter sig på mig blev plötsligt väldigt, väldigt nervös.Jag fattade ingenting. Tills polisen började ställa lite frågor. Det visade sig nämligen att bilen vi satt i var hans föräldrars bil. Och hans pappa hade…ANMÄLT DEN STULEN 😂😂😂Alltså. Jag höll på att sjunka genom sätet. Här satt jag i baksätet och började sakta inse att kvällen kanske hade tagit en lite annan riktning än planerat. Och då knackar det på rutan. Jag tittar upp.Där står en polis.Jag vevar ner rutan…Och hör:– Hej Malin! Vad gör du i den här bilen med de här grabbarna?Jag ville dö och inte lite. Jag ville försvinna från jordens yta och gärna få en ny identitet samtidigt. För vem stod där? Mina föräldrars grannes son. POLISEN.Det var ungefär där min image som tuff brud tog slut. Jag såg framför mig hur han skulle gå hem till mamma och pappa efter sitt arbetspass:-Jaha, Egon… vet du vem jag såg i kväll i en stulen bil? Din dotter.Han frågade om jag hade körkort och om jag kunde köra bilen hem, så att pappan kunde hämta den där. Så där satt jag. En stund tidigare hade jag varit ute med Malmös tuffaste grabbar. Nu skulle jag själv köra hem den stulna bilen i väntan på att den inte så tuffa killens pappa kom och hämtade den.Jag kan säga att jag var väldigt incognito när jag åkte hem till mamma och pappar efter det. Jag tittade åt alla håll efter polisgrannen och hade ungefär samma puls som en internationell brottsling på flykt. Idag skrattar jag så jag nästan kissar på mig när jag tänker på det. Men då? Då var det inte lika roligt. Då var jag bara en ung tjej som satt i baksätet på en stulen bil, blev igenkänd av sina föräldrars polisgranne och sedan fick köra hem eländet.Jag säger bara: Ungdomar idag har TikTok. Vi hade Privé, stulna föräldrabilar och polisgrannar. Det var tider det, eller inte. Inte riktigt hur jag såg ut då, men nästan ;)
