I gymnasiet var jag en cool tjej som skolkade, rökte och drack det jag blev bjuden på (förlåt mamma och pappa). Dessutom var jag alltid förälskad i de farligaste killarna som inte var snälla mot mig. Ju dummare dom var, ju mer ville jag ha dom. Det var ofta de coola grabbarna från Rosengård som hängde på stan och slogs som jag var kär i. Min kompis Ingela tyckte att jag skulle på en dejt med en snäll kille och fixade en dejt med hennes killkompis. Jag hade aldrig varit kär i en kille med blont hår och blåa ögon och finskor men det var en sådan kille som hämtade mig vid busshållplatsen i Lund. Jag var skeptisk men tänkte ge det ett försök. Vi gick och åt pizza och hade faktiskt trevligt. Efter middagen skulle vi hem till honom och kolla film. Det var då det hände. Han skulle visa mig runt och började på sitt rum. Han tog fram det bästa han hade (enligt honom) och visade stolt upp sin finaste skatt. En fjärilssamling. Jag trodde att han skojade med mig. En kille på 18 år och en fjärilssamling. Här tar inte historien slut. Han skulle nämligen även visa mig vad han hade i frysen. Hans mamma var så stolt när hon förstod vad jag skulle få se. Då tar han fram en massa påsar med DÖDA fåglar! Han var så sjukt stolt över sin samling... Jag höll på att dö av han och mammans stolta flin och handklappningar av förtjusning. Än idag har jag så många frågor jag inte fått svar på. Varför låg det döda fåglar i frysen? Hur dog dom? Vad skulle han göra med dom? Varför var hans mamma så stolt? Hade mamman hjälpt honom och knäcka nacken på de små pippifåglarna? Hur hade han fångat fjärilarna? Vad skulle han göra med dom? Så många frågor. Jag sa att jag var tvungen att åka hem ganska snabbt och hörde aldrig av mig till killen igen. Min kompis som fixat dejten förstod.... Hon lät mig hänga med busarna på stan igen, dom verkade faktiskt ganska normala om man jämförde fjärilssamlaren och fågeldödaren från Bjärred. Skål ta mej fan, nu är det helg <3
