Malin min Malin. Du är en av de mest godhjärtade människor jag har förmånen att fått lära känna. När Malin frågade mig om jag ville delta som inspiratör i hennes underbara blogg så kom jag av mig lite. Vem är jag att inspirera andra? Och vad har jag som kan vara värt att läsa för någon annan? Vem är jag då? Jag är mamma till 6 underbara döttrar, varav en har flerfunktionshinder och däribland autism och en svårbehandlad epilepsi. Sen har hon även ADHD och utvecklingsstörning som det så vackert heter. Jag har växt upp med en fantastisk och kärleksfull pappa som alltid varit min manliga förebild. Jag träffade min nuvarande man för över 15 år sedan. Då var jag ensamstående mamma till 4 barn och hade beslutat mig för att aldrig någonsin träffa en ny man. Det var en mans fel. en feg och hemsk man, han höll på att ta mitt och flickornas liv.. Våldet var vår vardag Ett par år innan detta beslutet så hade jag valt "livet". Jag levde nämligen med en man som misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Och inte bara mig utan även barnen och då speciellt min äldsta dotter som inte var hans egen. Våldet var en vardag i vår familj och hoten om att han ville se mig död kom allt oftare. En av gångerna tog han ett rejält strypgrepp på mig inför de två äldsta barnen och höll tills jag inte längre kände någon kraft. Jag vaknade av att jag låg på golvet och barnen grät. Han var försvunnen. Han hade åkt hem till sin mamma. När han kom hem så sa han ingenting men dagen efter var han "stolt" över att jag hade fått "snygga" märken på halsen. Jag sa ingenting. Ingen fick veta. Jag kände skam och skuld över att jag var en så värdelös person som förtjänade detta, ja det var i alla fall vad han alltid sa: - Du är så värdelös. Ingen tror dig och ingen vill ha dig. Du är så dum. Flickorna, De såg... de visste... de var tysta.. Det finns en kod inom hemmets väggar.. man pratar inte om sånt här utanför väggarna.... Så fortsatte det. Vår vardag. Vi flyttade till ett hus där det bara bodde en gammal tant vägg i vägg med sin funktionshindrade son och döva man. En dag kom hon till mig med nybakade bullar och sa: Han har ett väldigt hemskt humör. Jag skämdes och hon gick hem igen. Vägg i vägg. Du kommer att dö Våldet eskalerade och hans mål var att döda mig. En kväll stod han med en hagelbössa och sa; - Snart är den laddad och du kommer att dö. Den natten sov jag ingenting. Jag tänkte. Nu eller aldrig. Livet eller döden. Barnen. Livet. Döden. Hjälp. Barnen. Utan mig. Frågetecken. Panik. Sorg. Vrede. Ilska. Hat. Den natten tog jag beslutet. Jag och barnen skulle bort. Jag skulle välja livet! Det fanns ingen kvinnojour på "min tid" utan allt handlade om: Nu eller aldrig och jag får fixa det själv. På morgonen ringde jag en privat hyresvärd. Och hon sa: Ja du får en lägenhet genast. Vi flyttade. Trots att jag lämnade honom fortsatte våldet i timmar, dagar, månader och år. För även om man som jag lämnar en man som är sjuk så betyder det inte att våldet upphör. Våldet tar bara en annan väg genom barnen, genom föräldrar, genom vänner, genom telefonen, genom hot och genom trakasserier. Genom allt för att du ska vara rädd. Som kvinna till en sån här man så blir man medberoende, man blir till slut lika "sjuk" själv, man tror att våldet är det enda rätta. Om jag så bara hjälpt en endaste kvinna Kvinnojouren vill väldigt gärna att jag ska jobba för dem. Men jag tror att jag skulle vara ett hot mot dessa män och det i sin tur skulle förvärra kvinnornas läge.. tyvärr. Däremot så stöder jag gärna kvinnor genom min blogg till att våga ta steget.... Min ena dotter har gett honom 1000 möjligheter och chanser att lära känna henne trots våld, hot, brännmärken av cigaretter...Min andra dotter går till psykolog för att kämpa vidare. Idag har barnen ingen kontakt med sin pappa. Någonstans där på vägen genom stöd och hjälp så fortsatte mitt liv och för varje dag växer styrkan inom mig. Jag börjar se sitt mitt värde igen. Jag får tillbaka vänner som försvann. Våldet finns bland oss och det är min skyldighet att tala om för utsatta kvinnor att livet kan vara på ett annat sätt. Livet ska levas! Idag finns det ingen man som kan skrämma mig till tystnad! Om jag så har hjälpt EN enda kvinna genom att berätta min historia... så har jag i alla fall hjälpt en.. och hon i sin tur hjälper kanske en.. och så vidare. Från en kvinna till en annan kvinna... mod och stöd. Mina döttrar är min kärlek och min styrka. Det var för deras skull jag valde livet! Kärlek Ewa http://www.kvinnojouren.se/
