Nä, jag vet att det inte kan stämma. Min lilla son som trodde att han bajsade Pokemon bollar, badade i hinkar så fort han kunde och hatade att få nya skor så mycket att mormon fick nervsammanbrott blir "vuxen" (eller som Rasmus sa, han blir tjugo..). Lilla Babel "Båt" blir 20 år idag, men för den sakens skull aldrig vuxen i mammas ögon. Gabriel driver mig ofta till vansinnet med sin grymma envishet. Han är tjuven av husets alla skålar och skedar som vi hittar under hans säng trots att han absolut inte har några. Gabriel driver också på rätt bra med sin lillasyster som blir helt galen, men när det väl gäller så är det han som är hennes stora idol. Dock så förlåts han väldigt snabbt på grund av sitt stora hjärta. Han blev Veberöds hjälte 2017 för att stå upp för någon som var svagare. Då kan man inte mer än som mamma bli stolt. ALLA behöver en Gabriel i sitt liv. Det har jag sagt många gånger. Han kommer att bli något, det vet jag med säkerhet. En älskad man, en lojal arbetskamrat, en kärleksfull pappa och den pålitliga vännen. För Gabriel kan man bara älska, han är genuint god och kärleksfull. Han är min tjugoåriga son.
