Alltså, vet du varför jag inte skrev till dig igår? Anledningen var att jag höll på att frysa ihjäl. Mannen och Mira går alltid runt i huset som om dom är på en varm sandstrand på Bahamas. Jag krälar runt och skakar i hela kroppen som jag var på den kallaste plasten på jorden, Jukkasjärvi eller nåt sånt. Jag var kall inombords igår. Händerna var som kalla istappar. Mannen förstod inte mig när jag klagade och jag ville inte förstå honom hur mycket lättare det är för mig att klä på mig mer. Det slutade med att jag började böla för att jag frös och då kom det utan att jag hann blinka: - Jag får för fan flytta härifrån. Jag fryser ihjäl. Just igår kändes det så och jag var nära att packa väskan och fly till ett varmare land. Eller varmare hem i alla fall. Jag inser att det var barnsligt. Jaja, sen gick vi båda två ut och samlade på oss ved och satte igång kaminen. Efter det var jag ganska lugn och fin inombords. Men det är verkligen fruktansvärt att frysa så mycket, ALLTID. Det känna ända in i benmärgen, vidrigt. MEN, något som värmt mitt hjärta i dag var det lilla samtalet jag fick när sonen ringde och berättade att ultraljudet var bra och vilket kön den lilla bebben är. Älskad liten plutt på 20 veckor.
