Hej bästa kompis, jag är så glad för att du tittar in till mig emellanåt! Speciellt nu när jag är lite låg och på ett sjuhelsickes humör. Jag håller på att titta på lite alternativ att göra med familjen denna helgen som kommer. Jag behöver dom nära mig. Helst utan internet och tv. Jag fyller år på fredag så det hade varit den bästa presenten för en PMS kossa De Grande Ja, fy fasiken idag är jag inte lätt att leva med, inte ens jag själv uppskattar mitt sällskap. Och mitt i hormon-maratonet ger jag mig på att bygga pepparkakshus. Varför inte sätta en pistol i pannan på mig själv istället? Jag tror det hade varit mindre smärtsamt om jag ska vara ärlig. Både mot mig och mina familjemedlemmar. Varför skulle jag lyckas i år när jag aldrig lyckats innan? Vad trodde jag? Du kan inte säga att jag ger upp fort, jag har tränat i sådär 40 år, det bli fasiken inte bättre. Brända fingrar och pepparkakssmulor i hela köket. Mer av det ena än det andra, men NOLL pepparkakshus... Hur svårt kan det vara?? [caption id="attachment_56507" align="aligncenter" width="6000"] Gabriel började med Mira[/caption] [caption id="attachment_56508" align="aligncenter" width="6000"] Gabriel gav upp och jag tog över[/caption] [caption id="attachment_56509" align="aligncenter" width="6000"] Jag bröt ihop.....[/caption]
