---I samarbete med ItrimTriangeln--- Hej vännen. Även solen har sina fläckar. Och jag har haft fleraveckor med ständigt regn i sinnet. Jag fick ett bakslag. Eller jag HAR ett bakslag som heter duga. Förra fredagen brast det ordentligt i ett riktigt psykbryt. Ni är många här som följt min resa mot ett hälsosammare liv med träning och bra kost. Ni är många som ber mig skriva hur det går och det är inte lätt när det bara känns skitjobbigt. Jag får dagligen mail om frågor och peppningar och det inte så enkelt att hjälpa er när jag för tillfället behöver hjälp själv. Jo, den där fredagen vad hände? Efter en veckas mat- och träningsmissär var jag helt förstörd. Inte för att kilona ökat på vågen utan känslan av att vara ledsen och besviken på mig själv. Den känslan är vidrig, riktigt vidrig. Att någon annan kan vara besviken på mig kan jag man be om ursäkt för, men det är svårare när det är till sig själv. När jag kände att jag inte kunde hantera mina tankar på ett bra sätt bokade jag in mig hos min hälsocoach på Itrim-Triangeln, Amanda. Och det var nog tur för jag bröt fullkomligt ihop över mina dumma tankar om mig själv och jag grät och grät. Amanda och jag pratade om att byta strategier, hon påminde mig också om de 20 cm jag förlorat runt magen sedan juli, att mitt BMI sjunkit från skyhögt till normalt, och att jag bara är 2 kg från mitt mål som jag aldrig trodde att jag skulle nå. När jag gick därifrån kände jag mig lättad och lite mer positiv till de förändringar jag skulle göra. Det är inte enkelt, och det är inte bara att gå ner i vikt, detta är en mental resa över ett år. Jag får bara inse att det är okej att misslyckas, fast det känns för jävligt. Det vi kom fram till är att stress och personer som ger mig negativa tankar måste väljas bort ur mitt liv. Jag måste börja prata med mig själv som att jag pratar till en bästa vän om den är ur gängorna. Jag måste vara i säng vid 22 utan elektroniken. Och vi sänkte träningen från 3 ggr i veckan till 2 för att jag ska slippa all ångest och dåliga samvete för att jag inte hinner. Det känns bra. Så jag har svårt för att motivera er andra nu, jag behöver all motivation till mig själv. Så egoistisk måste jag vara. Ett stort tack till er alla fantastiska på Itrim-Triangeln, jag hade inte klarat detta utan er nu när det är som värst. Det är nu jag verkligen känner att ni är rätt för mig. TACK! Och tack till alla er fina läsare som ger mig så mycket kärlek och pepp!!!! Och familjen..... ni vet <3 [caption id="" align="aligncenter" width="1440"] För att förstå måste man se....[/caption]
