---I samarbete med ItrimTriangeln--- Hej du vackra bloggläsare! Är det bra med dig? Här är det lite si så där faktiskt. Jag har tappat det där med att tänka positivt med en livsförändring. Det känns bara skitjobbigt och krävande. Jag vill inte mer. Jag vill bara vara som alla andra. Jag vill vara nöjd med läget som det är. Jag vill kunna äta minst en mjukglass om dagen, jag vill kunna smygäta när familjen gått och lagt sig och jag vill kunna vräka i mig hotellfrullen utan att blinka. Jag vill inte gå runt med tanken på allt jag inte kan.. Jag vet att jag verkligen behöver min coach Amanda på Itrim just nu, men det tar så mycket emot att gå till henne för samtal eftersom det återigen känns som att jag svikit både mig själv och henne genom att inte göra som jag borde. Jag vet att hon inte blir besviken på mig, hon vill mig bara det bästa. Ibland undrar jag varför jag inte själv vill det. Hur många gånger ska man behöva "ta nya tag"? Och hur många gånger ska man känna sig som en dålig människa för att man har en svikande karaktär? Nä det är inte BARA att börja om. Varje gång jag gör det är det för att jag känner mig misslyckad. Jag är allt utom misslyckad, jag har lyckats, men tjockishjärnan säger något helt annat. En dag ska jag väl ändå vinna över demonerna? Puss och tack för att du finns <3 Jag tar fram ett kort för att se det jag inte ser....
