Hej vännen, idag är det fredag och det är en vecka sedan jag berättade att jag fått kontakt med Susanne som ska hjälpa mig med KBT. Idag hade vi vår första "riktiga" träff. Jag var inte ett dugg nervös och jag misstänker att det beror på att jag var redo och verkligen taggad! Susanne berättade vad KBT är och förklarade att det inte handlar om det som varit utan det som ÄR. KBT handlar om att förändra tankar, känslor och beteende och är väldigt effektivt med flera studier som referens. För att komma i mål kan man behöva 10-20 samtal. Idag pratade vi mest om vem jag är, vad det är jag vill och varför jag tagit steget till hjälp. En stund in i samtalet stoppade Susanne mig och sa att jag ofta nedvärderar mig själv genom att säga: - Jag är säkert dum nu men... - Jag har säkert fel... - Jag är så lat... - Gud jag är knäpp ju... - Det känns som att jag är hopplös.... Jag hade gjort det 30 gånger hade hon räknat ihop. Under samtalet kom jag fram till en sak när Susanne frågade om vi kunde ha ett mål med träning två gånger i veckan. Så fort jag hör ordet TRÄNING slår jag bakut. Susanne frågade om vi kunde prata rörelse istället. Även då blir jag helt stel i kroppen. Hon provade också ordet aktivitet, det fick samma utgång. Jag blir helt tom, fylld med ångest och handlingsförlamad. Jag klarar INTE av något ord som förknippas med träning... Träning är en tävling för mig, det är allt eller inget, och det är ren prestation till 100%. Jag sa till Susanne att om hon hade sagt till mig att gå ut i naturen med min kamera 1 timme i veckan hade det inte varit något problem. Eller bett mig införa fredagsdansen med Mira igen, det hade jag också gjort. Susanne frågade mig vad det var jag ville förändra och det är först och främst att inte vara elak mot mig själv, tro att alla andra har negativa tankar om mig och några andra punkter. Första läxan inför nästa möte blir att jag ska skriva ner varje gång jag får en elak eller dum tanke om mig själv. Direkt efter samtalet med Susanne kom den första punkten: - Jag kommer aldrig att lyckas med detta. Har du också dumma och nedvärderande tankar om dig? Kan inte du haka på och skriva ner varje gång du får en sådan tanke? Det får bli din läxa.
