I fredags blev det helt rörigt för både mig och KBT Susanne. Vi fick inte ihop vårt planerade fredagsmöte, men jag vill ändå skriva om det som händer. Vissa tycker inte att jag är klok som skriver allt men det är ju just det jag är. Jag är skitklok. Jag processar allt i min text och samtidigt visar jag vägen för andra som inte mogna för förändring och jag visar även att KBT och ätstörningar inte är något skamligt. Som jag många gånger har skrivit i mina inlägg om KBT så väljer jag att berätta den del jag vill dela med mig av. Där är det jag som sätter min gräns. Jag ofta får frågan (och förstår att många tänker detta): Hur kan jag vara såhär öppen om KBT? Mitt svar är så enkelt att, VARFÖR INTE? Det är just detta som är det stora problemet att KBT och ätstörningar är något man inte ska vara öppen om och dela med sig av till världen. Herregud, vi lever på 2021 talet, är det inte dags att sluta med sådant trams? Varför ska jag skämmas? Om jag gör det så är det samma sak som att det jag gör är fel. Jag ska tala om en sak för dig som tycker att jag inte borde vara öppen. Det är du som ska fundera på varför du tycker att det är fel. Jag tror faktiskt att problemet ligger hos dig och inte hos mig. ELLER, jag VET att det är ditt problem, inte mitt. Jag vill leva till fullo och maxa upplevelsen av mitt liv och det är bara jag som skriver manus i min självbiografi. Corona varit nyttigt för mig och många av mina insikter har faktiskt kommit under detta skitår. Jag har lärt mig att sänka garden och visa mig sårbar. Jag har förstått att prioriteringarna i mitt liv är mina och jag som äger dom. Att fortsätta utvecklas som jag gjort det senaste året genom KBT är en otroligt stor investering i mig själv. Jag var nog inte redo tidigare, men jag är det nu Mycket av min resa började redan tillsammans med Maria Helander på utbildningen till Stresscoach. Nu börjar jag anamma det jag lärt andra, att sätta MIG i främsta rum. Älskade Maria <3 Alla mina blogginlägg om KBT, hittar du HÄR.
