Hej bloggvännen. Du har förstått att jag haft det lite tufft va? Jag skulle så gärna vilja kräka av mig och berätta allt men vissa delar i (till och med) mitt liv är bara mitt. Det jag kan berätta är att jag inte hade sovit på ett halvår, jag lider av en farlig sömnbrist. Jag kom till läkaren som ett vrak. Hon tvingade mig att ta sömntabletter, något som jag verkligen har varit helt emot. Läkaren sa, - Antingen gör du som jag säger till dig annars kommer du inte att klara dig ur detta. Du är slut som människa om du inte stoppar NU. Du rasar.Jag gjorde som hon sa. Jag började med sömntabletter. Jag är så otroligt tacksam för stränga doktor Sara nu i efterhand när det har gått ett par veckor. Nu förstår jag och ser hur trött jag egentligen var, hur sliten och förstörd jag var både inombords och utanpå på grund av sömnbrist. Tecken på att jag verkligen led av sömnbrist är tydliga: Grät för allt, Ingen koncentrationsförmåga över huvudtaget, Uruselt humör, Glömsk,Ständigt trött och ingen energi alls,Kroppen kändes trött och stel,Tappat sååååå mycket hårNu kan jag tänka klart, jag orkar med ett litet motstånd utan att bryta ihop och framförallt känner jag igen mig själv igen. Sömnbristen kommer såklart från något och det är till 100% stress. Att bara äta sömntabletter är inte hela lösningen. Lösningen är att lösa det som gör att jag inte sover. Så jag är där, jag löser det, jag är på gång. Snart kanske jag sover utan att ta tabletter, men just nu gör de så att jag kan orka processa stressen. Det är ganska skrattretande att jag som Licensierad Stresscoach är den sämsta någonsin på att se mitt egna problem. Vill du veta vad jag gjort och vad jag gör för att komma vidare? Det är kanske helt ointressant för andra att läsa? Däremot är det skönt att skriva av sig till dig som en cybervän. KÄRLEK TILL DIG <3 Inte förrän till semestern får jag lov att trappa ner med sömntabletterna. Men då mår jag bra, i mitt Spanien, men mina älskade. Det blir bra!
