Mitt i stressen så dyker Martina upp, säger till mig att komma. Landa hos henne och komma tillbaka till lugnet jag känner i hennes verkstad, Keramikverket. Min oas i lugn och balans. Där jag bara är. Både för att vara med min fina Martina men att andas tillsammans med leran. Balsam du vet. Jag fick inte ha Martina för mig själv dock. Jag delade henne med Zara, Sara och Paula. Det var okej, för denna gången, sen får det räcka. Hon är min. Det var ett år sedan jag drejade men hittade snabbt tillbaka till känslan. Underbart. Blir nästan lite tårögd faktiskt. Och dom där tjejerna, mina tjejer. Det vat mycket skratt och god fika! Jo men såklart blev det fultomtar <3 På torsdag ska jag tillbaka igen, längtar! Man kan boka in sig på kvällarna hos Martina på Keramikverket, det är verkligen en perfekt kväll med tjejerna, bokklubben, singelklubben eller vad som. Balsam för själen på hög nivå.
