Nej hörrö du… någon AW blir det INTE för denna enarmade bandit på ett tag.Här sitter jag och viftar lite lojt med min vänstra arm som om jag försöker fånga uppmärksamheten från någon som förhoppningsvis ska passa upp mig – men sanningen är att det är ungefär så mycket den klarar av just nu så länge jag inte rör på fingrarna.I onsdags var det dags. Operation för tumbasartros. Bara ordet låter som att det borde komma med ljudeffekter. Men vet du? Allt gick så himla bra. Personalens bemötande på Handcenter i Malmö var top notch, så proffsiga och fina att jag nästan ville adoptera dem allihop. Jag kände mig väldigt lugn och trygg.Incheckad med tom mage kl 09:00 – och du vet kanske hur jag blir utan mat… inte att leka med. Men äkta kärlek är när mannen hämtar vid 12, trots risken att mötas av ett vrålande matmonster. Jag valde faktiskt lokalbedövning men fick även ett sömnmedel. Och herregud vilken märklig känsla det var att ha en arm som dinglade som en bortglömd disktrasa i ungefär 12 timmar. Lite läskigt, lite fascinerande och väldigt opraktiskt. Resten av dagen sov jag som en klubbad säl, och det var nog lika bra det.Men sen… när kvällen kom … då kom smärtan också. Och inte den där “aj, nu råkade jag slå i tån”-smärtan. Jag överlevde, för det gör man även om det inte känns så just då. Nu kan jag nudda fingrarna utan att vilja skriva ett avskedsbrev, och bara det känns som ett framsteg. Däremot är tröttheten brutal, men det är väl kroppen som försöker säga åt mig att ta det lite lugnt. Smärtstillande tar ju också ut sin rätt. Just nu väntar jag på samtal från Handcenter, för handen är rejält svullen och fingrarna… ja, de är väl inte direkt kända för sin färgprakt just nu. Så det känns bra att kolla. Du vet ju mig – hellre fråga en gång för mycket än sitta och googla sig halvt galen.Så här är jag. Enarmad, svullen, trött men vid gott mod. Och så tacksam.Har du också gjort någon operation som överraskade dig på något sätt? ❤️ Nu är det gips i lite mer än tre veckor, men det klarar jag! Kolla svullnaden.... fin va? Den bästa medicinen fick jag ändå igår, lyckopiller Lo fyllde två år och bjöd på middag❤️. Att den där lilla redan är två är galet!
