Att tappa humöret för det lilla minsta är en konstform som många av oss klarar av galant, jag är grymt högt utbildad inom detta. En liten sak går snett och plötsligt känns det som om hela världen är emot mig. Det är ofta min inre drama queen tar över. En gång tappade jag det fullständigt när mitt ex stod över mig och gav sig inte utan ville bråka när jag flera gånget bad honom att vara tyst. Efter 15 minuters "terror" stod jag med diskmaskinsmedlet i handen (på den tiden det var pulver) när det fullständigt brast för mig. Jag svepte iväg det där jäkla medlet tvärs över hela köket så paketet träffade honom. Han gick ut.... och jag var plötsligt var jag i en fullskalig meltdown....Min kompis som var på besök satt alldeles stum och gapade och sa- Ojsan.... Jag tog sopskyffeln och började sopa hysteriskt och sa högt och jäkligt argt- Ja det är faaaaaaaan ta mig värt detSen brast både jag och väninnan ut i ett gapskratt. Du vet ett sådant förlösande asgarv som aldrig tar slut. Det kändes som att vi var huvudpersonerna i en sitcom.Tappar du humöret för något, kom ihåg atInläggt du inte är ensam. Kom bara ihåg att det är sjukt onödigt att slösa på diskmaskinsmedel som är skitjobbigt att städa upp. Vi måste skratta åt våra galenskaper och kanske, bara kanske, lära oss att ta det lite lättare. I slutändan är livet för kort för att bli arg på någon som inte fattar när hen ska vara tyst.SNÄLLA berätta om du tappat det någon gång, det är så roligt att höra andras historier =) Idag kör vi en extrem lyxmiddag! Jag var på Coop sju minuter innan dom stängde. Då kändes det som att personalen höll på att tappa det =) Jag fick dock inget diskmaskinsmedel kastat efter mig eftersom jag hann och till och med någon minut till godo faktiskt. Nu blir det sen middag men en god sådan och efter det ska jag svara på alla fina kommentarer <3
