När man är en "bloggare" gäller det att vara effektiv och använda,sekunderna väl. Man måste även alltid ha förstoringsglas med sig för att se det där lilla som man kan skriva om, man behöver en hörapparat som gör att man lyssnar mellan raderna och hör mer än vad man borde. Man kan se en liten skylt som egentligen är helt betydelselös, en person som har en rolig mustasch eller något annat som ingen "obloggare" ser. Sedan jag blev "bloggare" (ja tydligen så är man en sådan bara för att man skriver på nätet) har jag faktiskt öppnat upp alla mina sinnen något otroligt. Mitt estetiska sinne mättas. Tyvärr är ordet "bloggare" negativt laddat, men varför heter det inte att man är Facebookare eller Twittrare, och varför är det mer acceptabelt? Jag är lycklig och dom som hälsar på mig kommer för att dom vill ta en del av mitt "bloggliv" eller är dom nyfikna och i vissa fall kanske även avundsjuka? Vad vet jag? Nu är jag i alla fall på väg till en hel drös av fantastiska bloggare och läsare jag lärt känna, det är rikedom det!
