Jag har ALDRIG gillat Kent. Jag har aldrig lyssnat på dom ens för att jag tyckt deras mjäkande musikstil inte varit cool nog för tuffa mig. Varenda gång en låt av Kent kommit på radio har jag suckat högt och bytt kanal. Jag har ALDRIG förstått deras storhet. Drottningen kunde inte komma till vårt bröllop för att hon minsann skulle se på Kents konsert, det hade jag ingen förståelse för. Vaddå beställt 100 år innan, det var ju bara skit-Kent. Jag och Fredrik gifte oss i juli (tänkte om ni missat det) och vi skulle välja varsin sång till varandra. Jag var säker på att min blivande man skulle välja en låt där som sjunger typ "Smack my bitch up" eller nått sånt. Och jag våndades över vad jag skulle välja. Men det blev... Kent, Utan dina andetag. Det var ju min sång till Fredrik, det var ju han som skulle tycka om, inte jag... Jag kan säga att han blev väldigt rörd.... (nej älsk jag berättar inte mer än så!), och jag blev rörd att det betydde så mycket för honom. Så nu sitter jag här och lyssnar på Kent och "Utan dina andetag" och tjuter, inte för att den är dåligt mjäkande utan jag förstår varför min man älskar låten... Och sången han valde till mig gjorde mig mållös (för en gångs skull) för han hade valt Bruno Mars "Just the way you are" Här får ni höra hur Isabella sjunger just den sången hon sjöng för oss (men detta är INTE på vigseln) Såklart får ni två bilder från bröllopet när vi lyssnar på Isabellas skönsjungande sång av Kent
