Vojne vojne så synd det är om mig, känner mig matt, förkyld och lite liten, precis som en man vid förkylning. Men jisses, jag undrar vad höll jag på med i natt? Jag snarkade högre än ett tröskverk. Jag kan inte skriva högre än min man för han snarkar ALDRIG, tack gode gud för det! Flera gånger vaknade jag av mina egna hemska och otäcka oljud. Herregud tänk om någon hade hört mig, dom hade ju gjort korstecknet i sin panna och bett för sina liv. Jag minns första natten jag och mannen sov tillsammans, då trodde jag att han var död för att han var så tyst! Jag kom från ett förhållande som innebar mardrömsnätter med en man som kippade efter andan och snarkade högre än alla gatans män tillsammans (förlåt Mr. Ex men visst var det så?). Så när jag hamnade i säng med F så låg jag på helspänn hela natten och längtade efter ett tecken till andning men icke som nicke. Jag kände lite försiktigt på hans kropp och då skruvade han på sig, pust... Vi sov i samma säng som vänner första natten så jag ville ju inte att han skulle tro att jag ville något som jag nog ville.. Nej, nu ska jag åka till jobb med min förkylning och har ett möte på lunchen med Marita från Me & I, vi ska kanske ställa till med roligheter i vår =). Har ni sett alla coola kläder en massa kändisar designat? Jag vill med ha en poliströja a´la Martin Melin. Ha en underbar dag och förlåt för ett långt inlägg =))) ja.... ni förstår inte heller hur vi kunde vilja sova med varandra va?
