Lilla Kalmarfamiljen lämnade oss igår, alla fyra förkylda och dåliga. Nu sitter jag och väntar på att det kanske drabbar farmorn också. Det har ju pussats en hel del på småpyren. Hur ska man kunna låta bli? Innan Gabriel, Alexandra och barnen åkte hemåt var vi alla och tittade på när Elise spelade match. När fotbollsspelarna är yngre så räknar domaren inte mål utan det viktigaste är att se till att barnen har roligt. Det tycker jag är helt fantastiskt. Tjejerna turades om att stå i mål! Solen strålade och det var alldeles underbart att stå på konstgräset och känna lukten av grillad korv och termoskaffe. Det var dock sååååååå kallt så det kändes ända in i benmärgen. Vi var hemma vid 12 och det var alldeles tyst och tomt i huset. Det var så pass tyst att jag och mannen slängde oss på soffan och somnade som stockar. Det tar på krafterna med de små älsklingarna, de gamle tar stryk. Vid fyra började jag svira om för att gå på premiären av på Malmö Opera. En hela annan outfit än den Farmor-Fnulan har. Det får du läsa om en annan dag. Nu spelar MFF fotboll och sporthataren måste faktiskt titta =)
