Där låg jag och mannen hela förmiddagen, som två nyförälskade tonåringar (fast med ryggont och andra krämpor), på en vilobädd på Ystad Saltsjöbad. Tåflirtandes under den fluffiga filten, småfnissandes åt absolut ingenting, och med hjärtan lika varma som bastun vi just suttit i. Solen smekte oss med sina vårstrålar, sorlet från andra gäster låg som en behaglig ljudkuliss i bakgrunden, och världen kändes så underbar. Vi var i ett spa-bubbligt lyckorus. Allt var ljuvligt. Inga måsten. Bara vi. Sen kom vi hem. POFF Det tog exakt 35 minuter från havsbris och jacuzzi till en verklighetsschock. Vi hann knappt rulla in på uppfarten innan verkligheten slog oss i ansiktet som en blöt disktrasa. Där var den, trädgården, och det du ser ovan skulle tas hand om. Men vet du vad? Kanske är verkligheten ganska härlig ändå. För även om det inte doftar citrongräs och lavendel hemma, så finns det något ännu bättre här – vardagskaoset och den där känslan av att vara saknad av sina barnbarn som ringer farmor. Så länge vi bokar nästa spahelg snart igen så ska jag nog överleva.
