Jag vill börja med att säga att jag älskar att vara ute i trädgården. Jag är aldrig så nöjd som efter en dag med trädgårdsfix och solröda kinder. Det är dock fullständigt meningslöst slit ibland. Ingen ser det ju. Inte ens min pappa som är perfektionist i trädgården.Ta till exempel nu i flera veckor. Jag har bestämt mig för att rensa ogräs, sopa, fixa trädäck, beskära buskarna, hugga ner ett helt träd, och – hör och häpna – plocka upp alla små djävulspinnar bland miljoner stenar. Jag får för gud skull inte glömma garagestädningen. Det är ett otroligt slit med trädgård, med livet som insats och händer som skriker efter nåd.Och vet du vad? Ingen ser det. Knappt jag själv. Jag och mannen har alltså gjort och gör en otrolig insats i trädgården – utan vittnen. Som tur är finns det foton, stories, och blodiga händer som bevis. Annars hade det kanske aldrig hänt? Men vet du vad, jag NJUTER! Och jag kommer att göra om det flera år och göra allt klart även om ingen ser. Jag kommer att svära. Jag kommer att sura om de som kommer hit inte säger att vi har en perfekt trädgård ;)Nä det har vi inte, och det kommer vi aldrig att ha, pinnarna försvinner aldrig, men det är helt okej. Projekt- ta bort allt mellan stenarna och stenmjöla på nytt igen är snart klart. Två skruvmejslar och två väldigt envisa och arbetsamma personer klarar det mesta. Detta är en liten del av allt som ska fixas. Vi fortsätter oss så sakta framåt.
