Först lite vackra, poetiska och rosaskimmrande ord (ett försök i alla fall): Femtio steg till stranden, vackert väder med blå himmel och sol som strålar. Ett härligt sällskap och det bästa, kvalitetstid med Mira. Vi tar en liten strandpromenad på kvällen och plockar en spann med snäckor. Vi passar på att bada fötterna i ett kvällsljummet hav bland ungdomar som grillar och lyssnar på musik och avslutar med en glass vid strandkiosken. Mira är lycklig, mamman är ännu lyckligare! Resten av de saknade älsklingarna kommer i morgon, dom ska få smaka på min dröm, ett hus vid stranden. Jag blir varm i hjärtat! Meekatts gästvänlighet och värme för att se till att vi har det bra är otrolig, tack min vän! Japp, Mira har samma klänning, men Meekatts dotter går med hål i trosorna i sin förtvivlan, Meekatt skrattar och berättar med allvarlig inlevelse för dottern hur bra det är eftersom man då fiser rakt ut liksom... Galning... Så om ni ska ge henne något ge barnet hela trosor! När jag skrattade så jag dog slänger kärringen ur sig - Men du Fnulan, mitt barn HAR i alla fall kläder........ Ja, och så gjorde jag det, rev ner en hel persienn... ber om ursäkt för det! ps. Du har väl röstat på allas vår Vickan och Matplatsen? ds.
