Ni som varit med mig ett tag vet att jag inte mådde så bra för ett tag sedan men skrev aldrig om anledningen eftersom jag har ett arbete som gör att jag inte vill lämna ut mig. Men nu ska jag berätta om det hjälper någon annan.Jag fick det där brevet man inte vill få efter att man gjort ett cellprov, jag hade cellförändringar. När jag fick veta hur vanligt det var lugnade jag ner mig. men när jag ringde min barnmorska i annat ärende kändes det som om att jag skulle dö en smula när berättade att jag haft cellförändringar för 3 år sedan och hon kunde inte förstå att jag inte kallats för kontroll...Då började tankarna, efter 6 år börjar risken för att det utvecklas till cancer. Nu skulle jag dö, jag kunde faktiskt ha gått med det i så många år. Alla tankar kom, ångest och panik och tiden innan man fick beskedet var fruktansvärd. Jag tittade på mina barn och grät för att vi skulle förlora varandra. Det var många sömnlösa nätter och väntan alldeles för lång.Väl på KK fick jag träffa en läkare som förklarade att jag var i fas 3 (sista stadiet innan cancer). Han berättade att sjukhuset "missat i sina rutiner" att ta bort min förra cellförändring för tre år sedan när jag blev opererad för borttagning av spiral MISSAT? Jag fick göra en konisering som det heter när dom skär bort en bit av livmoderhalsen.Det gick bra för mig, men det går dåligt för många, min fina nästkusin dog i livmoderhalscancer och lämnade barn och man efter sig.. lika ung som mig.....Min dotter har fått Gardasil eftersom jag vet hur grymt detta virus är mot oss kvinnor, hur gör du för din dotter/döttrar?Mitt ärende är anmält hos patientnämnden och Socialstyrelsen så att inga fler ska drabbas som jag. Tre fel lyckades dom för min del...- inget besked att jag hade cellförändringar,- ingen information att det var planerat att dom skulle ta bort dessa vid annan operation- och att detta sen i sin tur glömdes opereras bort under operationen.... Bra jobbat!
