Usch jag vaknar med en sån där jobbig känsla. Lite ledsam och lite ångest. Det är snart dags att åka hem efter tre helt ljuvliga veckor. Min höst, vår och vinter har varit rent ut sagt skit på många sätt så detta var en välbehövlig ledighet. Jag har sovit och sovit, jag fattar faktiskt inte hur man kan sova så mycket som jag gjort. Så nu börjar den där känslan i magen du vet. Att allt ska bli som vanligt igen. Jag längtar GALET mycket efter mina älsklingar hemma så på det sättet ska det bli skönt att komma hem och få pussas och kramas med alla raringar. Det gör att hemma-hjärtat pumpar. MEN, nu får jag sluta tänka på att det är jobbigt att åka hem, jag har ju trots allt fyra dagar kvar i denna underbara bubbla. Jag får stanna här lite till och fulla på energin för att kunna mota ångesten för det som krävs hemma med jobb och verklighet. Dessutom måste jag känna tacksamhet. Vi är lyckligt lottade. Bara en sån sak, att få tid med min älskade syster! Det är så underbart. Här har man tiden men hemma så tar man sig inte den på samma sätt. Dom bjöd hem på en magisk kväll med GALET god Paella som Jimmy gjorde. Jag åt tills jag höll på att spricka. Kamilla och Jimmy bor några minuter från oss i ett superfint område. Min systerson Filip och hans Sara och två små älsklingar Harry och Hugo är också nere. Det kändes i hjärtat att få vara med de två små. Då blev hemlängtan ganska stor <3
